Makternas lekar
En annan dag var jag på väg till Strindbergs sista bostad i Blå tornet vid Drottninggatans högsta punkt. Jag tog kurs och klev ombord på Buss nummer ett. Den blåa farkosten väntade tålmodigt vid torget på Stora Essingen. Jag var på väg att prata om en kommande musikafton på Strindbergs Intima teater och om vår nationalförfattares musikaliska drömmar. Förutom sina klassiska hjältar typ Beethoven och Haydn så livades han av den unga fräcka högmodiga tonsättargenerationen med Ture Rangström (min namne och farfar) i spetsen och Tor Aulin bland Beethovengubbarna. Jag skruvar upp ljudet med ”Ludvig van” i mina öron och faller i tankar kring musiken i vandringsdramerna och vägen till Till Damaskus, lidandet i Påsk och mysteriespelet cykler i Advent. Strindbergs Makter avvaktar längs stråten.
I korsningen av Sankt Eriksgatan och Flemminggatan byter jag buss och blir stoppad på gatan av en vänlig man som säger: ”Hej Ture! Kan du tänka dig att skriva texten till ett nytt juloratorium?” Den Okände som jag plötsligt känner igen visar sig vara Stefan Fred som bra länge grunnat på att vara förmedlande länk mellan den begåvade komponisten Ylva Q Arkvik och hennes omtumlade librettist. På den vägen är det. Med Lars Fredéns hängivna hjälp vågade vi resan.
Strindberg drömde om ett ”oratorium för urstenar
med ackompanjemang af färglavar”. Ylva, Tuvalisa och undertecknad träffades regelbundet på konditori Gunnarssons på Götgatan där vårt vandringsdrama till Juloratorium tog ton och form.
Ture Rangström
Musiktankar
Min ingång i juloratorieprojektet var en lust efter att få skriva positiv och glad musik. Mina senaste oratorier har kretsat kring Uppenbarelseboken med död och straff, och ett nyskrivet Stabat Mater med en text om kvinnors kamp idag. Nu kände jag en stark längtan efter att tonsätta en glad men kraftfull text och vad kan vara gladare och kraftfullare än julevangeliet och här har Ture Rangströms och Tuvalisa Rangströms texter varit mycket inspirerande med sina ordmålningar. Vi hade många möten där vi pratade om innehåll och sakta men säkert började ett oratorium att ta form. De slutliga texterna som jag fick i min hand har varit härliga att skriva musik till och jag har fått förtroendet att låta det musikaliska styra. Jag har strävat efter att hålla den musikaliska strukturen enkel, en annan viktig ingrediens är drivet framåt, både i text och musik. Tonspråket befinner i en sammanhållen klangvärld och binder ihop mänsklighetens resa från början till slut. I den längsta satsen ”Herden Lukas” återkommer melodier från tidigare satser och skapar igenkänning. I duetten ”Förtvivlan och förväntan” samlas smärtan som växt till sig under resan men den bygger även upp en förväntan inför det som kommer. Här har jag använt många instrumenteffekter och klangerna är bitvis sträva. Den sista satsen byggs sakta upp med vokaliser i kören och crescendo i orkestern till ett rungande forte som långsamt får klinga ut.
Ylva Q Arkvik


0 Comments